Sonka.

Malla Livs hade expanderat, de hade två nya turkiska arbetare och disken var större. Jag fick sträcka mig jättejätte långt för att nå mina apelsiner och mina Marlboro Light. Sedan blev jag en i familjen Malla Livs (den ca 40 medlemmen) och vi gick ut på gräsmattan utanför (?) och hoppa bock och rökte cigaretter med hallonsmak. Sedan, i mitt lyckorus, såg jag mamma vid sin mountainbike som skakade oförarligt på huvudet. Då fick jag ångest och gräsfläckar på mina jeans. Sen hände det ena och det andra, och jag fick till och med gå ut bakvägen på Malla Livs (prestige!) och sen tog vi familjefoto. I slutet av drömmen ringde mamma och jag ljög som vanligt och hon sa att det var okej. Det var nog detta ooriginella telefonsamtal som gjorde att drömmen kändes så verklig. Jag var lycklig när jag vaknade.