Kortslutning.



Trodde jag skulle få en panikattack vid bussen imorse, magen värkte och jag ville börja gråta. Men det hade varit för pinsamt. Det kändes som om jag inte riktigt skulle räcka till. Jag har nog aldrig riktigt varit nära på att svimma i mitt liv, men då var jag det. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände eller hur jag skulle handera det. Helt totalt nervsammanbrott. 


Nä, Elin, ditt jäkla vrak. Ta dig samman!








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0