Sonka.

Just nu ryms hela mitt materiella liv i en IKEA-kasse. Jag crashar olika soffor varje natt och lever lite som en lundanormad. I skolan kastar dom papperbollar på mig och matar mig med godis. Vissa skänker en slant till den hemlösa. Jag tackar och bugar och går och fikar.

Har ont lite överallt och behöver kramas lite. Vill inte plugga, så det kan vi glömma igen.

Frågan är bara varför alla är så snälla mot varandra medan jag inte är snäll mot någon och ingen är snäll mot mig. Är jag Drakula som de andra vampyrerna inte vill leka med? Troligtvis inte...

Måste sluta överanalysera min tristess och gå och träna istället.

Paris brinner. 

På återseende.