Good Grief


Hej. 
Idag vill jag tipsa om en bok. Om ni har gått och grubblat över bristen på blogginlägg kan jag ju bara meddela att jag inte vill skriva när jag inte har något att skriva om (inga nyheter, inga pojkar som luktar gott, inga fina bilder på vida kjolar eller Paris). 
Men som ett brev på posten, som en bok i bokhyllan, har jag precis läst ut en helt underbar, ja juste det, bok. Den heter Good Grief (Brustna Hjärtans Café på svenska) och är skriven av Lolly Winston. Den skimrar. 



Läs den helt enkelt. Finns inte mycket mer att säga. Jag fullkomligt älskar huvudkaraktären Sophie Stanton och hela storyn, även om allting slutar lyckligt. Det bästa är att du kan läsa sista sidan först utan att veta ett dugg om vad boken handlar om eller hur det går. 

Ur boken:

Men det spelar ingen roll, för jag kommer ändå aldrig att träffa Drew Ellis igen. Jag tänker inte ens stanna i Ashland och riskera att springa på honom. 
Nej. Jag ska flytta till Phoenix eller Santa Fe. Jag har varit där en gång och luften var så torr att håret blev nästan rakt. Det hängde i kuvade, eleganta lockar. 
Jag har nog råd att köpa ett litet hus i Santa Fe med en bassäng på baksidan. Lördagar kunde jag ta det lugnt i trädgården under en palm och inte bli störd av något annat än surret från bassängpumprn och kanske en liten ödla som springer över uteplatsen i sten. Klarblå himmel varje dag, istället för det här tröstlösa Oregonregnet. 
Jag ska gifta mig igen. Jag kanske gifter mig med min granne i Santa Fe, en snygging med mörk hy och tjockt svart hår. Han ska inte bli sjuk eller krossa mitt hjärta. Han kommer inte att lämna mig för en rödhåring skådespelerska. Faktum är att han bara har ett ben. Jag ska ha hans benprotes vid min sida av sängen när vi sover, så att han måste komma förbi mig om han vill lämna mig. 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0