Kvällen
Jag vaknade upp imorse med tanken att det här var nog den mest misslyckade kvällen på väldigt länge. Men sen tänkte jag om. Jag hade jätteroligt (80% av tiden) och det var helt underbart att träffa EB, NL och AM och alla andra fantastiska människor. Jag kände mig snygg, hade inte alltför ont i fötterna och var precis lagom på tura. men...
Ska jag då låta en person förstöra min kväll?
När jag såg honom först försattes jag i chocktillstånd, jag hörde inte längre musiken, har kunde inte längre röra mig till rytmen. Sen tvekade jag, är det verkligen han? Jag stirrade på honom, försökte förstå vafan han gjorde där, runt fem meter ifrån mig. Han dansade, glodde lite på den stirrande tjejen med hippieband och kände inte igen mig. Han dansade med en tjej, jag vet inte hur hon såg ut, men avundsjukan välde över mig. Han är ju min ju, Han ska tycka om mig och ingen annan. Han såg mig senare, såg in i mina ögon och jag påmindes plötsligt om varför jag inte ville ha honom (även om det inte hade speciellt stor betydelse just då). Mina tankar om min äganderätt till honom fick mig själv att sjunka jäkligt lågt i mina egna ögon och jag skämdes. Han har i alla fall kul, jag är glad att han är lycklig och har gått vidare. Jag var helt enkelt inte rätt person för honom och nu har han insett det. Bra... Jag skakade av mig hela situationen och dansade på som en galning, utan hämningar, äger världen. I slutet dansade jag med NL och AM och deras trevliga vänninor. Jag såg honom igen, utan tjejen och utan vänner. Han försökte få kontakt med mig men jag vände ryggen till, X antal gånger. Jag ville inte konfronteras, och jag ville inte konfrontera honom. Vi är helt enkelt inte bra för varandra. Så farväl IB. Det kommer aldrig bli som det en gång var, och jag vet att det är mitt fel. Men det är dags att gå vidare. Hej då. Ha det bra.
TD. TD. TD. Jag saknar dig så grymt mkt att det svider. Det är en hatkärlek värre än någon annan. Jag vet inte varför mig stolthet kommer i vägen, jag vill bara krypa på mina bara knän för dig och få dig att förlåta mig. Vad hände? Vi var ju oslagbara du och jag. Jag är ingen hemsk person, varför ger vi inte bara efter ?
Jag vill tacka NL, AM och EB för en trevlig men psykiskt händelserik kväll. Och det är okej EB, det blir ändå alltid jag som får ta hand om alla fyllon i slutändan, kämpa tillbaka tankarna och vara den stöttande oroliga vännen som hjälper dig upp när du trillar och säger åt dig vad du ska göra. Det är okej.
Det blir alltid likadant där, gud vad jag hatar det stället.
Förlåt för inlägget, det är onödigt och barnsligt. Behövde bara få det ur mig. Det är inte ett dugg synd om mig och det vet jag. Detta tynger inte mitt hjärta längre då jag nu säger tack och adjö. Officiellt. Så alla kan se. Hejdå IB, hejdå TD och hejdå J. ♥
Kommentarer
Trackback
