Jag förstår


...att det kanske inte är så kul att läsa om ett självmordsbenägen tonårstjej som är så urlack att hon nästan svävar. Men som tur är vill jag inte ta livet av mig. Jag vill inget hellre än att bara överleva. Jag har ingen tid, ändå vill jag bara sova. Jag är ingenting utom ett tunt skal jag inte riktigt vet vad jag ska fylla med. Var är Elin? Kom tillbaka, snälla rara.  







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0